Det är kallt – isande kallt. Termometern står på -16. Men solen skiner och klockan är tidig morgon. Dags att gå och fodra pållarna. Just nu står det fullt med hästar i stallet. Det är mest för att hålla värmen i stallet, men också för att vissa av dem behöver få lugnet och ron som boxen ger – att kunna få i sig tillräckligt med mat och vila. En del hästar går i lösdriften så det är hästar lite överallt när jag knarrande tar mig ut mot stallet i solskenet. Det biter om näsan, så kallt är det.

Jag öppnar stallporten och kikar in. Alldeles tyst. Inte en häst rör sig. Min vana trogen går jag först till varenda box och säger hej – kollar att de är okej. De sover nästan – vilar i alla fall. Tittar med halvt intresse på vad jag gör. Går till höboxen och lassar på kärran med hö. Fortfarande inte ett ljud från någon. Men intresserade blickar. Fodrar, klappar och ser till att det finns vatten. Allt är lugnt och stilla. Ingen stress, ingen som är orolig. Tvärtom. Hästarna ger mig lugn.

Går ut till hästarna i lösdrifterna. Fodrar, klappar och ger vatten. Varmt ska det vara så här när det är kallt. Inget tjafs. Inget bråk. Alla tar sin tuss. Mumsar mysigt. Inget ljud är som en hästs höätande. Ett av de vackraste ljud som finns.

Ännu en dag har börjat på Lövslätten. I vårt lilla paradis på jorden, även om det mer ser ut som Narnia för ögonblicket.