Varje dag ni lever och mår bra är en ok dag, för att inte säga en bra dag. Hur vardagen än varit i övrigt. Varje dag jag går till sängs med vetskapen om att ni varken törstat eller hungrat, att ni lekt i hagen och varit i goda vänners lag, att ni inte haft ont och inte saknat något, att ni behandlats väl och kärleksfullt, så är det en fantastisk dag. Nästan alla dagar är sådana. Tack och lov.  Under 2017 var således i min värld 364 dagar perfekta.

Den dag när någon av er inte mår bra, då finns ingen glädje kvar. Då finns bara goda råd, och ibland är de dyra. Ibland till och med alltför dyra. För inga finns att få, inte ens för alla pengar, eller all vilja i världen. När jag förlorar någon av er, känns det som mitt hjärta ska brista. En dag 2017 var sådan.

Då känns allt tomt, ensamt och bara mörkt. Det är då jag undrar om det är värt det, för det gör så fruktansvärt ont. Det är dagar man aldrig aldrig glömmer, som sätter sina otvetydiga spår. Som lär oss mycket om oss själva, men läxor jag knappast vill ha. Jag vill inte och behöver inte påminnas om hur mycket ni betyder för mig, för jag vet det så väl ändå.

Men det är också då jag tackar er andra hästar som finns här kvar, som visar på att varje dag ni lever och mår bra, så är det en ok dag. För att inte säga en fantastisk dag. Hjärtat får på något sätt läka ihop, och minnena får jag bära med mig. Även om det ibland känns tufft och svårt. 364 dagar var perfekta, 364 dagar var perfekta, 364 dagar var perfekta, 364 dagar var perfekta…… jag får inte glömma det……..

Nu går vi in på sista andetaget för det här året. För min del är det lika bra. Slutet var inte alls gott. Kanske blir början på nästa det istället? Mitt mål 2018 är att få 365 perfekta dagar.