Ännu är det några dagar kvar innan sommarbetet lider mot sitt slut. Hästarna hittar fortfarande bra med gräs ute, och mår gott av att få springa fritt över de stora sommarhagarna. För den sakens skull är de inte precis lämnade vind för våg – det som inte märks så mycket kanske, är alla de rutiner som jag ändå utför varje morgon och kväll (och lunch också om det behövs). De dagliga rutinerna, väl inrotade sedan ett femtontal år tillbaka, är kontrollpunkter som blivit lika viktiga för mig som för hästarna.

Ofta

Varje morgon och varje kväll innan det blir alltför mörkt syns två små filurer på vägarna runt gården. Den ena är en busig och pigg schäfer – som springer en bit framför den tvåbening som lunkar bra mycket långsammare en bit efter. Den lilla filuren är nästan alltid jag. Jag är på väg att hälsa på hästarna. Det händer sällan att hästarna inte möter upp när de får syn på mig. Ibland har förstås matklockan ringt, eller så sover de under favoritträdet. Men om jag väntar lite då så kommer de i alla fall. Vissa hästar gnäggar till och med till, och då blir jag extra lycklig under mina promenader på morgonen. I alla fall om gnägget är en hälsning. För det händer förstås att de också gnäggar för något annat -som att en pållelina eller pålle hamnat utanför staketet…… Numera vet jag hur de låter – de har så olika röster och jag kan säga direkt vem det var som ropade.

Många mervärden

Det tar sin lilla stund med morgon- och kvälssrundan ibland, särskilt om något verkar knas, men ack så det är värt det. Inte alltid, men nog så ofta är det en lisa för själen att trampa omkring på de fantastiska marker min gård har att erbjuda. Enda undantaget är när det är riktigt busväder. Stillheten är bedövande och jag får luft i lungorna och ro i kroppen. Att hälsa på sina kompisar hästarna, det är ett bra mål i sig för en promenad i vidunderlig natur. Om jag vet att de mår bra, mår jag också bra. Sedan är det alltid härligt att snacka lite med hästarna för social samvro och så rastar jag hunden ordentligt samtidigt. Det gör att jag och djuren lär känna varandra ordentligt. Tre flugor i en smäll alltså! Bättre kan det knappast bli. Så inte är det jobbigt inte – snarare tvärtom!

Kolla allt!

Två gånger om dagen är mitt måtto – minst. Tänk om hästen skadas en halvtimme efter att jag har varit där? Då går hästen i värsta fall skadad i tolv timmar i alla fall… nu är det ofta någon häst som ska ridas och andra anledningar finns att vara där hästarna är, men ändå. Så om jag skulle missa av checken innan det är mörkt, då roar jag mig med att skrämma de stackars hästarna (nåja, de är ganska vana vid det här laget – men nog reagerar de i alla fall) med en pannlampa på huvudet när jag går upp. Kollas ska de. Benen och om de fått sår är allra viktigast. Och att de står i hagarna förstås. Sedan checkar jag det mesta – faktiskt enligt den här fina checklistan. För mig har det blivit en naturlig del i vardagen.

Förebyggande

Det finns så mycket mervärden i att visitera hästen minst dagligen. Att ha stenkoll på hästens status gör att minsta förändring märks direkt och kompisar blir man på kuppen. Ett vant öga märker alla förändringar i tid. Därför har jag också svårt att ”lämna över” kollen till någon annan. Jag är van – flera hästar har jag ju haft i många år, och vet precis när de försöker säga till om något är fel och jag vet hur de brukar se ut i benen, deras svagheter och styrkor. Ibland kan jag ju inte det själv – som i helgen när jag var på resa – men då har jag som tur var pålitliga krafter som också känner hästarna väl – och månar om dem. Men nog saknar jag mina rutiner när jag är borta och känner mitt ansvar – för det är mitt eftersom det är mina hästar –  jag ringer och kollar att allt är okej både morgon och kväll…..Hönsmammaaktigt? Kanske det, men så vill jag att hästarna ska ha det bra också….

Blogga om det!

Sedan en tid tillbaka har jag också lagt upp en privat blogg  där jag skriver in allt som händer, hur hästarna mår,  och vad som görs. Jag är inte mycket för att skriva i dagböcker och med en elva stycken hästar blir det väldigt många böcker att hålla reda på – till det en stallbok… Så nu är det digitalt som gäller. Det tar inte många nanosekunder att skriva. Ett tips  för alla faktiskt – lägg in det på WordPress eller liknande, och så kan ni ge tillträde till dagboken för de som är inblandade i hästens/hästarnas hälsa! Det funkar toppen.

Extrainsatser

Till lunch blir det idag en liten extrakoll ute i hagarna. Ett par hästar ska flytta till bättre bete och en häst behöver lite extra käk – det är vinterpäls på gång…. då behöver vissa hästar mer kraft. Det kommer att bli en härlig promenad det med – solen lyser igenom diset och fåglarna kvittrar än. Kanske ska jag ta med mig ett par mackor upp i hagen och ha en minipicknik på ”en sten vid en sjö i en skog”…..