Tänk så mycket djuren betyder för oss djurmänniskor. Här är ett fantastiskt och tänkvärt inlägg i tanken om vi faktiskt älskar djuren mer än människor ibland. Det finns ju folk som kör omkring med dekaler som: ju mer jag lär känna människan, desto mer älskar jag min hund (alt. häst). Finns det något bakom! Här är inlägget i På Stan, DN.

När jag valde veterinär till min vovve hittade jag en artikel där han nämnde just den totalt osjälviska och ickekrävande relation vi kan ha till våra djur. Vi älskar dem precis som de är även när det blir gamla, skruttiga, förvirrade., luktar illa och gud vet vad. De ställer inte mycket till krav och tar dessutom oss för vad vi är. De förlåter oss för allt, och är alltid beredda att ge oss en ny chans, de älskar oss även när vi är skruttiga, eländiga, dåliga och allt vad vi nu kan vara. Vilken människa skulle klara av det?