…om det inte vore för att den nionde hästen nästan hoppade på tre ben, fram tills dess att bästa hovslagaren kom och räddade upp situationen. Nu blir det klinik för att se vad sjutton som är felet. Tills dess går vi i gips och får ta det lugnt och varligt. De andra pållarna mår desto bättre, så det är skönt det i alla fall. Men åtta av nio rätt, betyder alltså en skadad häst…. inte bra och inte roligt. Enormt mycket energi går åt till att pyssla om och vårda henne, och se till att hon har det bra. Sen går tankarna till vad som kan vara fel också…. 

Så här när det börjar bli lite mörkare och kallar blir det också lite mer läsande och pysslande på kvällarna än att sitta och mysa ute i det gröna (det gröna som knappt finns längre…). Hittade en mycket intressant artikel i eminenta Horsemagazine som jag vill dela med mig av. Den handlar om hur synen på ridning och hästar utvecklats med tiden och väcker många tankar och funderingar. Som det där med att rollkur knappast är något nytt påfund, och att det finns både ljus och mörker på ridhimlen – genom historien och i nuet. Om ni har tid, så läs den gärna!