Igår kväll blev det uppenbart att min långa väntan på det lilla fölet inte skulle vara så länge till. Det fullkomligt skrek om Lady D att det snart var dags när jag tog in hästarna för kvällen vid elvarycket. Visst blev det också så. Klockan fem i halv ett i natt började skådespelet. Allt gick precis som enligt regelboken. Alltid lika oroligt men också glädjefyllt. Men inte ett tecken på att något var det minsta knas. Snarare tvärtom. Efter fyrtio minuter var jag uppe i huset och tittade på de söta två via kameran istället. Inte störa, då naturen gör som den ska. Satt uppe några timmar till för att försäkra mig om att framför allt Lady D var okej, var nere en runda och snackade med henne lite, kollade om det blev en kille eller tjej och gav mat så hon hade hela natten. Sedan några timmar sömn.

Det är klart att Lady D ska föla när vädret är som osäkrast. Förra gången var det snöstorm – en av de få den vinterna. Det var i mars – tidigt men inte jag som styrde över när det skulle bli. Nu är det maj, men det regnar – stora skurar ibland – och jag sitter i en bil utanför hagen för att rycka in om det behövs. Knatten har redan trillat utanför en gång, men vi hjälptes åt – jag och Lady D – att få in den lille parveln på rätt sida staketet igen. Snart får de komma in igen för lite värme och kel, men det är också bra med rörelse, frihet och luft.

Det är ren magi att se ett föl födas. Det går inte att beskriva i ord, den glädje och samtidigt den oro som snurrar i kroppen och knoppen under tiden som en häst fölar. Det kan bara upplevas. Jag hade den här gången hoppats på en liten tjej, men det blev en liten kille. Så fantastiskt välkommen han är ändå – med perfekta små starka ben, härlig uppsyn och cool attityd! Vad blir det av det här månde?

Livet är magiskt!

Stam: e: Cui Christian (welsh mountain), Lord Sinclair III/Davignon